Varför förföljdes de kristna?

I tidningen Dagen (5/7) rapporteras en våg av attacker mot kristna i Etiopien som förde tusentals människor på flykt. 558 personer har nu dömts till fängelse för dåden. I en annan artikel (Dagen 6/7) meddelar tidningen att över 250 kristna iranier den senaste tiden har arresterats i 33 olika städer. Ur ett globalt perspektiv drabbar 75 procent av religiös förföljelse kristna (Dagen 6/7).

I Sverige finns ingen sådan fysisk förföljelse av kristna, men jag skulle inte vilja säga att det inte finns någon förföljelse alls. Det finns präster i Svenska kyrkans som får starka påtryckningar från sina överordnade därför att de vill predika det som kyrkan predikat i alla tider, t.ex. den bibliska moralen, eller den dubbla utgången (att det finns en himmel och ett helvete). Under de närmsta åretiondena har sammanslutningar skapats inom kyrkan för att söka bevara rätt undervisning, och andra har lämnat kyrkan och anslutit sig till olika fristående lutherska grupper.

Att leva som kristen i världens mest sekulariserade land innebär inte ett lätt kors. Den som förblir i Guds ord, och inte håller det för sig själv utan bekänner det öppet kommer att möta motstånd, från anhöriga, vänner, arbetskamrater, media osv. Den mest tjänande och ödmjuke lärljunge kan bli kallad både fundamentalist, bokstavsträl, biblicist, farisé, sekterist, trångsynt, naiv, dömande osv. även när bekännelsen är identisk med den tro och bekännelse som sverige hade under 1500-1600 talet. Vi lever i en tid där det finns ett starkt mentalt tryck, med en slags mobbingmentalitet mot alla dem som inte är lika sekulariserade, liberala och bibelkritiska som dem själva.

Guds ord berör på många sätt. Guds lag vill den laglöse köttslige människan inte veta av, och en sådan köttslig oandlig människa kan mycket väl ge sken av gudsfruktan och ha ämbeten inom kyrkors ramar. Evangelium berör också, för i evangelium om Jesu lidande, död och uppståndelse finns en underförstått budskap: att om Guds egen son måste lida så mycket för våra synder, hur stor är då inte synden hos människan, och hur oförmögna är vi då inte att frälsa oss själva eller medverka till vår frälsning?

Förföljelse är enligt NT också en slags nyttig luttring för de kristna, en prövning och "tuktan" som Gud låter drabba de kristna i faderlig kärlek. I lidandet klamrar sig den benådade syndaren allt hårdare fast vid korset och Guds barmhärtighet, i bön och bibelläsning, och den tröst som Guds ord skänker är stor.

För den som läsa mer om fornkristna martyrer rekommenderar jag artiklarna "Forkristna martyrer" och "Varför blev de kristna förföljda" från tidskriften Biblicum.