I den attackerar han i första hand kristendomen, och "fingret" pekas åt Romersk-katolska kyrkans håll till. Men säga vad man vill om RKK (Romersk-katolska kyrkan), det är ett helt eget ämne att ta upp.
Vad som blir den allvarliga konsekvensen från denna bok och sedermera storfilm med Tom Hanks i huvudrollen som symbolforskaren Robert Langdon, det är skadan som sker hos de kristna.
Hos de nyomvända som ännu inte har så mycket kunskap likväl hos den som upplevt att tron var stabil, men nu i och med alla "upptäckter" som görs i boken, plötsligt finner sig ompröva dessa saker.
Finns det någon sanning i det här..?
I det där Philippusevangeliet som bokens mr Teabing pratar om, nämns ju Jesus ständiga följeslagerska, Maria Magdalena, och det förklaras att hon var hans hustru...
Genom en uppsättning mycket skarpa instrument opererar Dan Brown skickligt samman en helt ny revolutionernade världssanning, i filmen tar det ca 30 min blankt. Det är den tid Langdon och Sophie Neveu spenderar hemma hos Sir Leigh Teabing, brittisk historieprofessor och besatt av att hitta den Heliga Graal.
Han avslöjar för dem "tidernas störste lögn", den om Jesus gudomlighet, genom att återge detaljer ur kyrkomötet i Nicaea år 325 e.Kr. Detta möte skedde ju i verkligheten, det var där det fastslogs vilka texter som var Gudomliga och skulle utgöra det vi alltid kallat "Bibeln".
Men Teabing vrider skändligt på detaljerna, och påstår, citat: "”föreslogs och röstades igenom vid konciliet i Nicaea” år 325 e Kr. ”Fram till dess såg Jesu anhängare honom som en dödlig profet … en stor och betydelsefull man, men likväl bara en människa. En vanlig dödlig en” (s 265). ”Vänta nu lite”, säger Sophie. ”Ni menar att Jesu gudomlighet var resultatet av en omröstning?” ”En ganska jämn omröstning, till på köpet”, lade Teabing till (s 266).
Medan Langdon och Neveu ännu är i ifrågasättande chock, plaskar Teabing på med ytterligare ett "bevis", en sanning som ska ha funnits där hela tiden, men dold i sin öppenhet. Han ska förklara ett av de största och viktigaste mysterierna med målningen "Den sista måltiden", skapad av Leonardo Da Vinci.
Först...ser vi bara tavlan, så som vi känner den. Men sedan låter Teabing med sina egna händer och avancerade instrument visa vad som OCKSÅ finns med på tavlan, men som i hastigheten lätt kan antas vara ännu en lärjunge. Men det är Maria Magdalena.
Utrymmet mellan de två, Jesus och hon, trots att de sitter intill varandra (var och en lutar sig dock åt sidan), visar en primitiv avbildning av en kalk. Som ett stort V. Kalken. Men också "the womb", menar Teabing. Livmodern. Han visar tydligt hur "mannen" bredvis Jesus inte alls är en man...utan en kvinna.
(Ni kan kolla hur mycket ni vill på Da Vincis verk "The Last Supper", kvinnan finns ICKE ;)
Men om man är så nyfiken att man måste kolla efter, då förstår ni vilken förödande kraft den här boken har på själar som inte är stadda i stark tro va..?
De skarpa instrument jag tidigare åsyftade som Brown har till sitt förfogande, är följande:
1) Han är utbildad inom kultur -och religionshistoria, och räknas alltså som akademiskt lärd inom ämnet
2) Han har skapat en mycket sympatisk och trovärdig karaktär i professorn i symbolforskning, mr Langdon, som
håller frågan öppen om Gud och gudars vara eller icke vara.
Han finner för mycket av människans hand inom de otaliga symboler han forskat i under alla år, och kan lekande lätt ge en uppvisning i boken "Änglar och demoner", som skrevs före "Da vinci Koden", i hur just kristendomen tagit över många från början hedniska symboler och "Gudliggjort dem" samt högtidsdagar, som t ex julafton.
3) Brown är noga med att innan första kapitlet börjar, ha en sida med FAKTA, där han uppger vilka brödraskap och andra grupper som de facto existerat eller existerar i verkligheten, som t ex: Opus Dei, Priory of Sion, Frimurarna. Lika noga är han att redogöra om vissa ämnen som berörs, existerar eller forskning kring dessa.
4) Han har en oerhört skicklig förmåga att skriva spänningsromaner.
Med tanke på denna skärpa på skalpellen, är det ingen som står neutral inför hans böcker eller de filmer som görs, allraminst den romerska kyrkan.
Han skapar lätt, oerhört lätt, en stark trovärdighet åt alla sina karaktärer. Med sina egna kunskaper och med efterforskningar blandar han sedan sanning med lögn på ett sådant sätt att man måste ha kunskaper för att kunna skilja ut det falska.
Jag vet själv hur duktig författare han är, duktig på att skapa levande trovärdiga öden, rafflande spännande dramatik på hög nivå, för jag har läst åtminstone 4 av hans böcker och sett "The Da Vinci Code".
Tillbaka till den sistnämnda.
I boken får vi alltså reda på att där finns flera evangelium som inte tagits med, t ex Philippusevangeliet och ett Marias evangelium.
Vi får reda på att Jesus inte alls var Gudomlig, och att Han hade en kvinna som stänndig följeslagerska, Maria Magdalena. Följeslagerska som i sin grundtext betyder "hustru".
Vi får reda på att den Helige Graal inte alls är någon vinkalk efter Jesus sista måltid med sina lärjungar, utan en person. Just...Maria Magdalena.
Hon skulle ha blivit havande och fött en dotter, Sara, direkt från Jesu kungalinje.
I filmen ser man också i slutet, som en twist, hur de kommer fram till att den franska kryptograf som varit Robert behjälplig under hela jakten, är den senaste i denna kungaättslinje, Sophie Neveu.
Det är tydligt att drag av både gnosticism och feminism har påverkat denna bok, jag skulle vilja veta VARFÖR Brown skrev den, vad han hade hoppats på att få åstadkomma?
På frågan varför han skrev just "The Da Vinci Code", svarar han att det skulle vara ett intressant projekt.
Ett annat Brown-citat som svar:
"The Da Vinci Code was inspired by an art history lecture I heard 15 years ago in Spain".
Så. Vad är sanningen då? Ligger det någonting i det här?
Svaret är förstås NEJ.
Det Brown har gjort är just att ta med verkliga organisationer och symboler och sedan lägga till sin egen fantasi för att skapa en FIKTIV berättelse.
Jag ska ge Er en länk, lättläst, informativ och intressant, i slutet som jag rekommenrerar den intresserade att läsa.
Jag har läst tillräckligt mycket Dan Brown nu för att vara övertygad om att han inspireras av en mycket ond och splittrande ande, när han skriver. Det har hans popularitet och "trovärdighet" hos många, bekräftat ytterligare.
Att lyckas så minsta split mellan en troendes sköra själ och Gud, vad kan vara mer lockande för Guds största fiende?
Ni som läser Browns böcker, läs och njut om Ni vill! Jag tycker han är en formidabel författare. (Da Vinci-koden dock undantagen, då den är för äcklig).
Men läs KRITISKT snälla, svälj inte allt bara för att det låter trovärdigt.
Ta reda på sanningen, in till detaljen.
Den här länken kan definitivt hjälpa Er med det:
Sanningen om Da Vinci-koden
/Nephele
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar