Gud var ond! (Avslutande del 2)

Det visade sig att just detta kristna diskussionsforum skulle komma att bli min räddning.
Min diskussionstråd bemöttes genast aggressivt av två män, mr X och mr Y.
Jag blev förvirrad över att de inte höll med mig och kunde ge något slags förklaring, och förstås också omedelbart uppretad över deras provokativa bemötande av mig så direkt.
Särskilt mr X frågade vad jag hade för grund att komma med ett så ogudaktigt påstående.

De här två herrarna, skulle komma att bli mina värsta motdebattörer därinne, inte för att de var elaka eller otrevliga, utan för att de var tuffa och raka och måna om att rensa bort alla felaktiga bilder jag hade av Gud. 

Det vimlade av människor på detta forum som hade felaktiga Gudsbilder, även om de bekände sig som kristna. I huvudsak kan man säga att de representerade en sk känslobaserad kristendom, där Sanningen förmedlades av just ens egna känslor inför något, samt Guds Ande, snarare än Bibeln.

Det gjorde ju jag också, resonerade så. Och kaxigt inlät jag mig i vissa av trådarna som var särskilt intressanta för mig, och meddelade hur man skulle förstå den aktuella frågan eller Bibelversen, i startinlägget.

"Ingen kärlek kan vara fel, för Gud ÄR kärlek, och om det är rätt och gott för MIG, så är det rätt i Guds ögon! Han har ju skapat mig sådan som jag är, varför skulle Han ha gjort det om det inte är meningen att jag ska göra det som är rätt..(för mig)."
Jag hyllade inlägg som andra kristna skrev som gick i samma stil, och jag deklarerade stolt att jag lämnat en frikyrka och anslutit mig till Svenska Kyrkan (blev där dock mycket kortvarigt).

Ett av alla minnesvärda inlägg jag fick från mr X, löd ungefär såhär: "Så du vill ha din bomullsgud och deras pocketbibel, och så är allt bra?"

Jag blev förvirrad av det, och förstås, arg haha. Jag var ofta arg!

"Vadå bomullsgud!!??", fräste jag.

Jag hade åsikter om det mesta vartefter tiden gick, delvis för att utgöra balans åt de där två stränga som jag undrade om de NÅGONSIN log, och för att jag njöt och hungrade enormt efter att få diskutera GUD.

Under den första kaotiska tiden, försvarade jag flera synder i Bibeln, alltifrån samboskap (jag bodde sambo då), homosexualitet till vem som avgör vad som är just synd. "Känns det fel, eller om det skadar någon annan, då är det synd", sa jag.

En vacker dag tog mr X kontakt med mig via mejlen därinne, och frågade trevligt om vi kunde prata lite. Prata...?
Ja, en stund i mobil. Om du vill alltså!
Öööö....ok..

"Jag kanske ringer snart då", skrev han.
"Jag kanske svarar", sa jag, och loggade ur.

Jag var ordentligt nervös inför att prata med denne stränge man. Det lilla jag visste om honom då, var att han var något slags präst.
När han ringde och jag svarade, var jag reserverad och beredd på tuffa frågor. Men jag skulle bli överraskad.

Han var lätt att prata med, han skrattade och fick mig att slappna av. Frågade hur det var annars, var jag bodde, osv.
Sedan sa han att om jag ville skulle han kunna tänka sig att förklara några saker för mig, i all vänlighet, som han trodde att jag inte förstått.
Lite tveksamt sa jag okay till det.
Det ledde till en serie telefonsamtal, där jag fick ta upp VARENDA fråga,VARTENDA ifrågasättande jag hade, VARJE uppfattning som jag var arg över när det gällde Gud.

Och han förklarade lugnt, vänligt och utan att vika en tum.

Till exempel förklarade Han att Gud inte alls ändrat sig beträffande sina krav på vår fullkomlighet.

Men vi kan inte leva upp till dem, därför...sände Gud det perfekta fläckfria offerlammet. Sin egen Son, Jesus Kristus.

Och det som skedde på Korset för ca 2000 år sedan, var en fullkomlig rättfärdiggörelse för alla syndare. Det var att Jesus tog straffet som vi annars, rättvist, skulle ha fått.
Och i detta har inte en enda av oss, någon del. Inte en enda...av oss, klarar att "hjälpa till med frälsningen, genom att lyda Gud, genom att gottgöra gamla synder".

Det var endast och enbart av Nåd.

Att vi fortfarande inte kan hålla hela Lagen, vet Gud redan om. Men den här gången har Han gett oss en livlina. 

Livlinan är Kristus.                         Bild gjord av Nephele

Allt detta gav mig mycket att tänka på. Han hämtade många många exempel från Bibeln som understödde det han sagt.

Jag reggade av sajten, kände att jag behövde "Regroup" och fundera.
Jag hade fortfarande kontakt med mr X via telefon och en dag när jag skulle besöka mina syskon som bor nära där han bor, så beslöt vi att träffas irl.

Det gjorde vi, och han var mycket trevlig, vänlig och hjälpte mig t om att lokalisera min fars grav på en enorm kyrkogård. Vi gick där rad efter rad och letade och till slut fick jag nästan panik.

(Det visade sig senare att mina syskon höll på att ordna en rejäl gravsten, därför var graven mycket svårare att hitta)

Hursomhelst, det tog mig 9 månader, ca, att totalt överge min gamla Gudsbild och få hjälp att rätta till den. Utifrån Bibeln.

Lika lång tid som det tar att bära ett barn i magen innan födsel.
När jag åter reggade på sajten, var jag som en annan person, och reaktionerna lät inte vänta på sig. Men det är en annan historia.

Det viktiga är att Gud använde framförallt denna människa som verktyg för att hjälpa mig rensa bort slagg och felaktigheter som grumlade min syn för det som var Rätt.

Jag är den människan ett stort tack skyldig för det, och har också tackat.
Likaså har jag tackat mr Y, som också han hjälpte mig, i tuff kärlek.

Utan dem, vet jag inte var jag hade varit idag, eller om jag kanske fått hjälp på något annat sätt.

Men nu är det en enorm befrielse att Sanningen finns i Bibeln, PÅ DE GODASTE GRUNDERNA I VÄRLDEN, och det är endast ifrån den jag hämtar både andlig näring och kunskap.

Det låter sig också göras, som sagt, i och med att jag lyssnar på vissa andra människor, predikanter, läser viss litteratur osv. Men eftersom Bibeln alltid kommer först, är normen och rättesnöret, så prövar jag vad jag får höra. Det lär också Bibeln:

1Joh 4:1
Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.


Rom 12:2
Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

Det finns fortfarande ställen i Bibeln jag inte till fullo förstår (jag brukar lämna dem för att sedan återkomma, eller så lämnar jag det helt i Guds mysteriösa väsen och klamrar mig fast ändå.) men det avgörande för mig var att få bli överbevisad av Guds ord om att jag VAR förlåten, UTAN hot och löfte om helvetet om jag skulle falla längs den väg som är Guds vilja.

Det rätta är...att den som ALLTID förtröstar på Jesus Kristus, har omedelbar förlåtelse när han/hon faller, syndar, gör fel, så länge ånger finns där och man inte försvarar sin synd.

Man blir bedrövad av sin synd, inte en bakslug klåpare till djävulsadvokat som försöker hitta alternativa tolkningar till det som svart på vitt står i Bibeln, eller som försöker hitta ett kryphål i Lagen.

Vi är syndare, allihop. Men den som tror och förtröstar på Kristus, är en förlåten syndare, och rättfärdig i Honom! I Herren Jesus!

Det är så otroligt stort och så starkt att inse detta.
Hur GOD Gud är.

Vad man än har gjort sig skyldig till, så finns det INGENTING Gud INTE förlåter. Jesus dog för hela världens samlade synder. Då, Idag och de Framtida innan Hans återkomst.
Att lita på detta, att "hålla fast vid Korset", vid Guds löften, att hålla allt Han säger för sant och LITA på det...det är det mest avgörande viktiga vi kan göra i detta jordeliv.

Ingenting annat spelar så stor och viktig roll som just det.

Ingenting.

/Nephele