"'Men inte ens min följeslagare Titus som är grek, blev tvingad att låta omskära sig' (Gal 2:3).
Paulus förkastade alltså inte omskärelsen såsom något fördömligt, och varken med ord eller gärning tvingade han judarna att avstå från den. Han säger nämligen i 1 Kor. 7:18: 'Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det.' Men han förkastade omskärelsen i den meningen, att han inte ansåg den nödvändig för rättfärdighet, eftersom inte heller fäderna blivit rättfärdiggjorda genom den. Den hade för dem endast varit ett insegel på rättfärdighet (Rom. 4:11), genom vilket de bevisat och övat sin tro. Men då de troende judarna, som ännu var svaga och nitälskade för lagen, hörde att omskärelsen inte var nödvändig till rättfärdighet, kunde de inte förstå detta på annat sätt, än att den var helt och hållet onyttig och fördömlig. Och denna de svagas mening underblåste de falska apostlarna för att helt och hållet misstänkliggöra Paulus lära genom att uppreta hopen mot hans, som det tycktes, ovärdiga hållning.
På samma sätt förkastar inte heller vi i vår tid fasta och andra fromma övningar såsom något fördömligt, men vi lär, att man genom dem inte får syndernas förlåtelse. När hopen hör detta, drar den genast slutsatsen, att vi fördömer goda gärningar. Och denna folkets mening underblåser papisterna genom sina predikningar och skrifter, men därmed ljuger de och gör oss orätt. Ty under många århundraden har ingen lärt bättre och frommare om gärningar än vi gör."
(Martin Luther. Ur "Stora Galaterbrevskommentaren").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar