Modern syn på kristen enhet är inte biblisk syn på kristen enhet

Tidningen Dagbladet (18/7) skriver i en artikel om att Svenska baptistsamfundet, Svenska missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige under Kristi himmelsfärdshelgen beslutat att gå samman till en gemensam kyrka. Kyrkorna har olika historia och tro sedan de kom till under 1800-talet. Pastor Ulrika Hagevi i Missionskyrkan säger: "Det som historiskt ligger bakom frikyrkornas tillkomst var ju att de tyckte och tänkte olika i sin tro. Men på senare tid har vi alla allt mer kommit att betona det som förenar oss framför det som skiljer oss åt."

Med den ekumeniska rörelsens framväxt har den yttre enheten alltmer betonats, och precis som Ulrika Hagevi är det många som tänker att det viktigaste är att den yttre synbara enheten är det viktigaste. Den här typen av falsk ekumenik, där samfundsenigheten betonas på bekostnad av lärans eller trons enhet har kritiserats av många bibeltrogna teologer. Den stämmer nämligen inte med Bibelns syn på vad kristen enhet är för något. När Bibeln talar om andlig enhet, så syftar den inte på yttre enhet, utan på den inre andliga enheten i tron, att de troende har samma lära, tro och bekännelse. Den yttre enheten uppstår som en konsekvens när den inre enheten finns. Det står skrivet:

"Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium" (Fil 1:27). 

"Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla." (Ef 4:3-6). 

"I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening." (1 Kor 1:10).

Då NT talar om de kristnas enhet handlar det alltid om en trons och lärans enhet. Tron och läran skiljs inte åt. Den kristna tron bygger på ett budskap ifrån Gud, evangelium, som uppenbaras i apostlarnas undervisning (Joh 17:20; Apg 2:42; Ef. 2:19-20; Ef 4:11-13; 1 Petr 1:12). Den kristna läran kommer inte ifrån människor, utan ifrån Gud: "Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus." (Ef 4:10-13) Eftersom läran är ifrån Gud, som insatt sina apostlar till att uppbygga och stärka kyrkans tro, skall vi hålla oss till apostlarnas lära och undfly det som strider emot deras lära. Paulus skriver att de kristna skall "nå fram till enheten i tron" genom den apostoliska förkunnelsen. Det är alltså inte vilken enhet som helst han talar om, det handlar inte om ett jordiskt fridsrike.

Han fortsätter i nästa vers: "Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus." (Ef 4:14-15). Se hur Paulus här visar att då vi "når fram till enheten i tron" så kastas vi inte hit och dit och "förs bort av varje vindkast i läran".

De kristna skall vara "ett". Denna enhet består inte i att de ser ut lika, har konforma personligheter, tycker om precis samma saker, har samma uppgifter och gåvor i församlingen osv. Paulus skriver: "Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många." (1 Kor 12:12-14). Den kristna enheten är vare sig en konformitetens enhet ifråga om uppgifter och funktioner, eller en enhet som går utöver läran. Nej, den kristna trons enhet är den kristna lärans enhet. När det gäller läran så får den kristna församlingen inte vara splittrad, utan de kristna skall förenas i tron på den apostoliska läran. Annars har de helt enkelt ingen sann biblisk enhet som är skapad av Anden.

Så tänkte och lärde också urkyrkan (90-300 e kr). Så lärde också de ovan nämnda kyrkorna under 1800-talet. Men den moderna ekumeniken lägger betoningen på det yttre enheten. Detta leder endast till läropluralism, att kyrkor har medlemmar och lärare med olika tro, och att synen på Bibeln blir - ännu mer än den redan är hos många - höljd i ett töcken. "Var och en får tro som han själv vill". "Bibeln kan tolkas på många olika sätt" osv.

Men Skriften är den klara källan, och rättesnöret för tron. Den enhet som Gud vill ha, är en andlig sann enhet i tron och bekännelsen. Då kan de kristna tillsammans hålla sig till rättesnöret och ta avstånd från de falska lärorna som dyker upp. Men utan en sådan enhet blir kyrkorna en slags företag, som delvis bygger på Bibeln och delvis bygger på människors tankar, och som främst fokusera på sin egen framväxt och synliga enhet.

/Shadow