Allt det jag värderade, smutsades. Allt kändes trasigt i mig, liksom jag spred trasighet. Som en smitta.
Vem vill ha, vem kan ha någon glädje av det. Det som är jag?
Känslans förbannelse, när den är som mest effektiv i sin destruktivitet.
Skall vi lita till känslan, vore vi snart tillintetgjorda.
Det krävdes många omtagningar, för att förstå. Det krävdes åtskilliga upprepningar av Guds ord.
Men det viktiga är att till syvende och sist, så segrar Ordet över Känslan!
2 Kor 5:21
"Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."
Vi kan alltid lita till Kristus. Han tog all vår trasighet på sig. Han tog all vår ovärdighet på sina axlar. Han tog all vår synd, vår olydnad gentemot Gud.
Av nåd, betalade Han ensam priset för oss alla.
Utan detta, skulle vi gå under på allvar. Vi skulle inte bara vara ett rov för de känslor av missmod och meningslöshet som ibland plågar och slår ned oss till marken.
Vi skulle aldrig kunna resa oss på egen hand, sträcka oss mot Gud och veta att Han tar emot.
Vi skulle aldrig kunna resa oss på egen hand, sträcka oss mot Gud och veta att Han tar emot.
När känslan river i Dig, som läser detta. Känslan av förlust och hopplöshet. Vänd då din blick mot Kristus på korset. Och fyll dig med vissheten om att du är räddad.
Det finns ingen starkare tröst, inget barmhärtigare löfte.
/Nephele
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar