Job och hans vänner

"Job och hans vänner", Ilja Repin

För att läsa vad jag skrivit tidigare om konstnären Ilja Repin, klicka här. Bilden föreställer den bibliska figuren Job som får besök av sina vänner efter att ha drabbats av svåra olyckor och plågor. Bibeltexten lyder:

"Och Åklagaren gick bort från HERRENS ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan. Då sade hans hustru till honom: "Står du ännu fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.  

När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande och trösta honom. Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden. Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor." (Job 2:7-13). 

Teol dr Ingemar Furberg, huvudöversättare av Svenska folkbibeln NT, skrev 1997 en mycket läsvärd och intressant artikel om Job i tidskriften Biblicum. Klicka här för att läsa den. 


Jobs vänner som kom dit för att trösta honom, förde honom än mer in i lidande och anfäktelser genom att vara dåliga rådgivare, dåliga själavårdare. Furberg skriver i ovan nämnda artikel:

"Allt starkare betonar han för sina vänner att han har rätt, att han står som rättfärdig (6:29f, 10:7, 13:18ff), fastän han samtidigt smärtsamt förstår, att ett sådant erkännande av egen rättfärdighet är omöjligt inför Gud, »dold i fruktansvärt majestät» (37:22): »Vill Gud gå till rätta med människan, så kan hon inte svara honom på en sak bland tusen» (9:3ff). Han kan då tala om »människan, av kvinna född, som lever en liten tid och mättas av oro» och som »Gud sätter sig till doms över» (14:1, 3). Även om människan är moraliskt rättskaffens, kan hon inte vara ren inför Gud. En ny situation uppstår, när Job utbrister: »Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Nej, inte en enda» (14:1, 3f). Job är medveten om att han står som syndare inför Gud.  

Job blir därför alltmer anfäktad och förvirrad av sina vänners själavård. Under det att dessa talar om Guds underbara makt, som människan inte kan förstå och som hon ödmjukt böjer sig under, börjar Job - provocerad av sina vänner - alltmer tala om Guds absoluta makt. Han frågar sig: »Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig som din fiende?» Job söker Gud på spekulationens väg, men Gud döljer sig för honom. I sitt skrämda tillstånd börjar han att anklaga Gud och hålla på sin rätt. Som 'rättfärdig' har han rätt till välsignelsen. Job kräver endast rättvisa. »Till den Allsmäktige vill jag nu tala och med Gud vill jag gå till rätta», säger han (13:3).  

Samtidigt kan han tala om »människan, av kvinna född, som lever en liten tid och mättas av oro» och som »Gud sätter sig till doms över» (14:1, 3). Även om människan är moraliskt rättskaffens, kan hon inte vara ren inför Gud. En ny situation uppstår, när Job utbrister: »Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Nej, inte en enda.» (14:1, 3f). Job är medveten om att han står som syndare inför Gud.  

Vi har sett hur Job inleder med att påstå att han inte mer än de andra vännerna hade förtjänat ett sådant lidande, något som var sant. Vi har också sett hur han i mänsklig svaghet, när allt går honom emot, alltmer börjar tala om Gud som en sträng domare och en vred tyrann. Han ser sig förföljd av den dolde Guden. Han kan fråga: »Varför skall ni förfölja mig, ni liksom Gud?» (19:22)  

Men samtidigt ser vi hur han uttrycker sin tro och sin förtröstan. I 16:19f talar han om sin advokat i himmelen, sin försvarare och vän. Han vet att han äger en sakförare, en försvarare, och det betyder ett avgörande genombrott. Han lämnar den dolde Guden, av vilken han känt sig förföljd, och håller sig till den gudomlige Återlösaren, Frälsaren, som frikänner honom: »Dock, jag vet att min Återlösare lever, och han skall stå fram över stoftet. Och sedan denna min sargade hud är borta skall jag i mitt kött skåda Gud» (19:25-26).  

Han tror och vet att han skall få rättsligt erkännande inför Gud, och detta på grund av den himmelske försvararen och sakföraren. Guds rättfärdiggörelse av Job är en rättfärdiggörelse sådan han var, full av motsägelser, en syndare. En sådan rättfärdiggörelse var vad han behövde."

/Shadow