Förintelse pågår

Visste ni att Förintelsen började med de funktionshindrade barnen..?
Enligt "HHF", HandikappHistoriska Föreningen, skrev ett par föräldrar ett brev till Hitler 1938, där de bad att deras svårt funktionshindrade barn som låg på barnkliniken i Leipzig, skulle få avlivas.
Hitler lät sin livläkare Karl Brandt tillsammans med ordföranden i det juridiska utskottet i riksdagen, ge det begärda tillståndet. Tillstånden spreds sedan vidare till fler läkare, dock inte i skrifliga dekret eftersom man inte ville väcka onödig medial uppmärksamhet.

Men när kriget började, 1939, beslutade Hitler att alla barn under 3 år som fötts med någon form av missbildning, skulle registreras. Sedan ändrades åldern till alla under 16 år. Förteckningen skulle skickas vidare till föräldrarna som skulle få valet att skicka barnen till en särskilt inrättad institution där man skulle se om barnets tillstånd kunde förbättras. Om så var fallet, fick föräldrarna hem barnet igen. Om inte, gav man barnet sömnmedel och för lite näring, så det skulle se ut som barnet tynade bort i sjukdom och dog en "naturlig död".

Det valet, att skicka dessa barn till institutionerna, förändrades snart till ett tvång.

Det var såhär den "tysta" Förintelsen började, inte i arbetslägren och gaskamrarna, utan genom en systematisk utrensning via statliga registreringar och vidtagna åtgärder.
Man skulle ha hoppats, t om kunna tro, att vi lärt av historien. Men det har vi på många sätt inte alls gjort.

Det pågår fortfarande en "tyst" Förintelse. En omfattande förintelse. I Dagen.se kan man läsa om grannlandet Danmark, vars abortsiffror där det konstaterats att barnet har genetiska missbildningar av något slag, har skjutit i höjden.

"Sedan 2004 då Danmark tillät kontroller har antalet barn födda med Downs syndrom sjunkit med runt 13 procent årligen."

Vad ska man säga om detta? Jag kollade sifforna vad gäller Sverige, och fann en källa som uppger att det aborteras ungefär 500 foster varje år som har konstaterats ha någon form av genetisk defekt.

Vårt obestridliga människovärde är det inte många som motsäger, ingen vill vara etiskt "kontroversiell".
Därför hoppas jag, kanske naivt,på att en förändring skall ske. Kanske måste den börja hos läkarna, att de ifrågasätter vad de använder sin utbildning till.
Eller hos forskarna, som måste ifrågasätta vad deras resultat kan få för konsekvenser (i detta fallet gäller det fostervattendiagnostik, som är en utvecklad metod där man alltså på ett tidigt stadium kan upptäcka om barnet bär på någon defekt).
Eller helt enkelt hos oss alla, och då i den meningen att vi inte bara talar vackert om människovärdet utan PRAKTISERAR vad vi säger oss stå upp för..? Att vi säger ifrån när något går över styr!

Befruktningen sker i samma ögonblick spermien penetrerar ägget, och då har liv uppstått.

Att kalla det ett "embryo" fram till graviditetsvecka 10, gör det inte till en neutral cellklump. Att kalla det ett outvecklat foster efter denna tid, gör det inte till ett livlöst växande "neutrum".
Att vägra kalla det barn innan det är fött, bara för att det är beroende av sin moder under tiden som spenderas i livmodern, gör det inte till ett "ingenting" förräns det är fött.

Det är i regel bara ett sätt för abortförespråkarna att förtränga vad det egenligen är de försvarar.
Så fort ett liv börjar, vid befruktningen, finns människovärdet där, lika starkt som hos dig och mig.
Där finns Gud, där finns Hans skapelse!
En fantastisk början.

Vi har ingen rätt att inkräkta på detta, eller avbryta någons liv. Inte ens det liv som ännu inte kan gå på sina egna ben eller upphäva sin egen stämma, men som i allra högsta grad SYNS på ultraljudsskärm och tillkännager sin existens genom att  utsöndra ämnen i mammans blod som inte skulle finnas där annars.
Ett barn som kanske hunnit till det stadium då den sparkar, och mamman kan känna det.

Vi har inte ens lov att avbryta ett liv som kommer födas med en missbildning eller defekt av något slag.
Livet är okränkbart, endast Gud har rätt att råda över det, dess början och slut. Och jag vet INGA skäl i världen som säger att ett barn med t ex Downs syndrom inte skulle kunna leva ett mycket kvalitetsrikt liv! Men jag kan ge MASSOR av exempel på barn och äldre som gör det!

Den trista sanningen här är att vi går mer och mer mot ett elitisktiskt och kostnadseffektivt samhälle. Vi är förvisso redan där, men ännu finns mycket skada att tillföra, mycket oetiskt kaos att ställa till.
Med tekniken utvecklad och använd genom oetiska händer och otroende hjärtan, kan vi snart, och kommer kanske snart, att gallra bort alla oönskade "belastningar" innan människor hunnit födas.
Undrar vad som kommer härnäst på utrotningslistan.

Förintelsen frodas fortfarande, bara under mer "civiliserade"former.

/Nephele

Uppat: Se även Ledarartikeln i Dagen.se 19 juli 2011