Sekularisering enligt Bibeln, del 1

Tidningen Dagen (12/7) sammanfattar ett föredrag som hölls vid Lapplandsveckan som handlade om sekularing. Torsten Åhman, pastor i Missionskyrkan och riksevangelist, definierar sekularisering som att "religion förlorar i betydelse i folks medvetande". I sitt föredrag avvisade han tanken att sekularingen hör ihop med att kristendomsundervisningen i skolorna har försvunnit, att sekulariseringen skulle bero på att människor har mer kunskap idag, och att sekularisering skulle höra ihop med teknisk och ekonomisk utveckling. Han jämförde olika länders utveckling och konstaterade att även i länder med samma utveckling så går kristendomen inte tillbaka. Den slutsats han istället gör är att i många länder förknippas kristen tro med "frihet", medan kristen tro i Sverige associeras med "tvång", och lösningen (som jag tycker verkar ganska luddig) är människor i Sverige "tänker på frihet när de hör kyrkans budskap. Svenska folket behöver förstå att kristen tro handlar om frihet."

Ämnet är mycket intressant. När det gäller de rent mänskliga, historiska och kulturella orsakerna till sekulariseringen tror jag personligen att svaret är betydligt mer komplext än att man skulle kunna reducera det till "assocition till tvång". Jag kommer att beröra några av dessa, innan jag kommer in på frågan om vi finner svar i Bibeln.

Det finns en lång rad olika förklaringar, och en sak som artikeln (och föredraget?) inte alls tar upp är upplysningen, liberalteologin och bibelkritiken, eller kortfattat: bibelsynen. Om Satan med olika medel lyckas få en stor del av västvärlden att tänka att Bibeln inte är Guds rena, klara och tillförlitliga ord, så kommer det växa fram en andlig likgiltighet. För människor tänker då: Hur vet vi att just denna bibelvers är Guds ord och inte Paulus egna mänskliga tankar? Hur vet jag att din "tolkning" är sann, och inte KG Hammars eller Jonas Gardells? Kan inte Bibeln tolkas på många olika sätt, och i hur stor utsträckning är egentligen Bibeln Guds ord?

När det gäller Upplysningens påverkan på människor och som bidragande orsak till sekulariseringen vill jag citera en artikel i tidskriften Biblicum (nr 2, 1999):

Under mitten av 1700-talet kommer det man kallar »Upplysningen». Vetenskapen hade nu etablerat sig som en självständig disciplin. Man ville helt och hållet frigöra sig från kyrkans inflytande och Voltaires stridsrop »krossa odjuret» (écrasez l'infâme), syftade inte bara på kyrkan som institution, utan framförallt på kristendomens troslära. I Newtons världsbild fanns Gud fortfarande med som den urmakare som drog igång hela det mekaniska urverket - kosmos - men, genom Charles Darwins utvecklingslära blev slumpen och det naturliga urvalet skapare. Karl Marx bidrog genom att slå mot kristendomens samhällsinflytande och Friedrich Nietzsche mot dess moral och människosyn. Människan skulle tvätta bort sitt ovärdighetstänkande och sin syndastämpel, hon skulle bli den »myndiga människan». Sekulariseringen av västerlandet hade börjat. Under ett par århundraden blev humanism och ateism något naturligt. 

Det finns säkert många olika förklaringar till sekulariseringen, och man kan t.ex. fråga sig varför människor inte blev sekulariserade enligt vår tids definition under Israels avfall på GT:s tid, eller under Jesu tid, eller under 700-talet, eller under 1400-talet? Även under dessa perioder har människor kommit bort ifrån Gud, och levt under en "tvingande" andlig överhet, utan att människor för den skull har blivit sekulariserade. Det måste handla om något mer. Det handlar om en ideologi och en världssyn som successivt växt fram. Den postmoderna människan har sig själv som "gud", en slags blind tro till vetenskapen, tror att människans utveckling (även den ideologiska och andliga) är ett konstant framåtskridande i positiv riktning (varför skulle man då tänka sig att livets viktigaste budskap predikades klarare förr, än nu).

Andra orsaker kan vara det här med att Sverige var ett land med statskyrka under flera hundra år. Det leder till en en slags anpassning för kyrkan, en anpassning efter statens krav, folkets inställning (alla skall ju vara med, och människor får inte skrämmas bort), och det är en anpassning efter den ekonomiska hand som föder en. Men Jesus har lärt att man inte både kan tjäna Gud och Mammon (Matt 6:24). Under hela 1900-talet (och även tidigare i viss utsträckning) har bibelkritiken pumpats ut i Sverige från just statskyrkan. Den kom från andra länder, framför allt Tyskland, och spreds flitigt på de teologiska fakulteterna. Präster fick en bibelsyn som inte alls stämmer med den bibelsyn som Jesus och apostlarna hade, eller som den 200-talets eller 1500-talets kristenhet hade. Och när landet hade en så stor statskyrka så leder det till "faller en, faller alla". Jag är säker på att om man skulle göra en jämförande studie över vilka länder där sekulariseringen har gått fram mest, så skulle det i viss mån avspegla vilka länder som har eller har haft en statskyrka.

Eftersom vi haft en statskyrka har religionen också varit "medborgarens sak". Att vara en del av landet innebar att man också tog del av den kristna undervisningen varhelst den gavs, och undervisningen fanns även i skolorna. För ett antal år sedan läste jag en mycket intressant artikel som beskrev den svenska skolans historia och innehållet i undervisningen. Den visade hur skolan från början var mycket präglad av kristen tro och hur man successivt plockade bort de religiösa inslagen, tills skolan blev sådan den är idag. Jag håller alltså inte med föredragshållaren som avvisar tanken att borttagandet av kristendomsundervisningen inte är en förklaring till sekulariseringen. En äldre kristen kvinna jag känner som minns tiden då man fick kristen undervisning i skolorna och då man sjöng psalmer i klassrummet, sa till mig att hon är övertygad om att Sverige blev avkristnat genom att man tog bort kristendomsundervisningen i skolorna. Själv tror jag inte på idén om en statskyrka, för det finns inga bibliska belägg för att göra kyrkan till en statsangelägenhet eller att kyrkan skulle stödjas av och sammanblandas med staten, men jag tror att, eftersom vi hade en statskyrka, så minskade kunskapen om Gud och därmed också gudsfruktan, när människor fick höra mindre om Gud i t.ex. skolan. Utan tvivel finns det en stark koppling mellan Guds ords frånvaro och sekularisering. I del två kommer jag att gå djupare in på vad Bibeln kan ha att säga om sekularisering.

Jag har hört ateister uttrycka att de tar avstånd ifrån kyrkan och andlighet med hänvisning till hur de ser på andra religioner, såsom Islam, och "primitiva samhällen". Med hänvisning till andra religioner och andra kulturer avvisar man också kristendomen och den kristna moralen. Man tänker sig att vi nu är mer upplysta och kloka, och att det vore ett steg tillbaka att vara kristen. Den synen tror jag är väldigt vanlig. Den synes grunda sig i vetenskapstro och att människan ställs i centrum.

Ytterligare orsaker till sekulariseringen kan vara att de som verkligen är gudfruktiga och kristna, och som tror på de heliga Skrifterna, själva har blivit för dåliga "profeter till sin samtid". Jag tror att Noa, Augustinus, Luther, Rosenius osv hade blivit rätt förfärade när de såg att de kristna idag inte hörs tillräckligt mycket i den offentliga debatten när synd försvaras och Guds ords kunskap är så fjärran från många. Är det inte så att även de kristna har påverkats av den moderna blinda tilltron till vetenskap, postmodernismen, humanismen, pluralismen ("du får tro vad du vill.. kan vi verkligen veta" osv)?

I nästa del kommer jag att studera bibelord. Klicka här för att läsa del två.

/Shadow