Brända på bål, (Avslutande del 2)

(forts.) Klicka här för att läsa del 1


Prästerna ropade åt dem: "Omvänd er, annars far ni till djävulen, och ni kommer
också att dö i djävulens namn." De svarade glatt: "Vi är villiga att dö för den
evangeliska sanningen, som fromma kristna." 

Så startade man långsamt brasan. Omgivna av lågor bad de omväxlande den
apostoliska trosbekännelsen och psalmen "Herre, ditt namn vi prisa" på ett
glödande sätt som djupt rörde åskådarna. När eldens hetta förökades ropade de
gång på gång: "Åh Jesus, Davids Son, förbarma dig över oss." Så inträffade det,
att elden blev så våldsam att repen som de hade bundits fast med brändes av
innan de hade kvävts av röken. När en av dem upptäckte att han på detta sätt
hade lösgjorts från pålen, föll han på knä uppe på den våldsamma elden, och
sade än en gång, suckade och med sin blick vänd mot himlen: "Åh, Jesus,
Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig". 

Inom några minuter hade båda kropparna brunnit ned till aska.

Det framgick senare att åtalspunkterna mot de båda männen bl a var:

- De bekände att de inte ville avskräckas från att läsa Martin Luthers skrifter av
vare sig Påven eller Kejsarens befallning.

- De bekände att Luthers skrifter gav dem mer insikt i Bibeln och förde dem
närmare evangelium om Kristus än någon annan av kyrkans lärare.

- De bekände att de inte kunde bevisas från Skriften att Påven eller någon
*annan yrkans ledare har någon annan makt över dem.

- De bekände att Påven och andra kyrkans män inte får befalla eller förbjuda
något som inte är grundat i den Heliga Skrift.

- De bekände att den världsliga överheten och myndigheterna endast har makt
över världsliga saker, och inte det som rör samvetet.

- De bekände att alla troende är präster inför Gud.

- De bekände att man inte skall acceptera något som inte uppenbaras i Guds Ord
eller baseras på det, även hela kyrkorådet slår fast det.

- De bekände att det inte står i Guds ord att man måste bekänna alla dödssynder
inför människor.

- De bekände att dopet, bikten och nattvarden skänker tro och nåd i kraft av Jesu
löften, men att varken konfirmationen, prästvigningen, äktenskapet och den sista
smörjelsen är sakrament.

- De bekände att Herren Jesus Kristus verkar alla goda gärningar i och genom
människor, och människorna själva bidrar inte till något, utan låter endast Kristus
använda dem som redskap

- De bekände att biskopen i Rom, påven, som kallas Petrus efterträdare, aldrig av
Herren Jesus Kristus har insatts att i aposteln Petrus namn vara ledare över alla
kyrkor i världen.

- De bekände att de löften som många avlagt, t.ex. klosterlöften och löften av
celibat, inte är bindande, eftersom det avlagts vårdslöst och i okunskap, 

- De bekände att den rätta katolska tron (katolska = allmänna) inte kan, liksom
tidigare, skiljas från kärleken, för kärleken är en frukt av tron - därför är kristen
tro utan kärlek död.

- De bekände att när Gud förlåter syndaren hans synder, frikänner Han människan
från alla syndens straff, genom Jesu Kristi död.

- De bekände att om syndaren tror att han i sanning har blivit avlöst, är alla hans
synder förlåtna.

- De bekände att lekmännen både skall få ta emot brödet och vinet i nattvarden,
och inte endast det ena.

- De bekände att prästerskapet är underdånig Kejsaren och den världsliga
överheten och måste följa lagarna i samhället

Dessa två martyrer hette Heinrich Voes och Johann Esch. De brändes på bål av
den romersk katolska kyrkan på 1500-talet för att de trodde på det som Bibeln lär.

Den romersk katolska kyrkan är inte en representant för vare sig kristen tro eller
biblisk tro, eftersom den kyrkan på många punkter har kommit bort ifrån det som
Bibeln lär.

Fri översättning av: "Heinrich Voes and Johannes Esch 'They seem like roses to
me' (Voes on the pyre)"  Från: "Martyrs of the Evangelical-Lutheran Church
Third" av C.J. Hermann Frick Övers av. Erika Bullmann Flores
(St. Louis, MO: M. Neidner, 1853). 

/Shadow